Tony Holm är inte bara en av Azotes mest erfarna undervattenfotografer utan även prisbelönt undervattensfilmare. Tonys senaste film, Gäddan Sid, har premiär på Folkets Bio på fredagen 11 november. Tony följde samma gädda under fyra somrar i sjön och filmen bjuder på unika bilder av en av Sveriges vackraste rovfiskar. Här är ett klipp ur filmen:

Tony var även med i P1s Studio Ett i måndags och det klippet kan du lyssna på här >>

Läs även andra inlägg vi skrivit på bloggen om Tony:

Intervju, jan 2010: Mannen vars öga och avtryckarfinger ger oss tillgång till livet under ytan

Film, dec 2009: Mer rörliga bilder från Tony Holm

Film, dec 2009: Grodor på film

Undervattensbilder är en av våra starkaste områden här på Azote och en av våra mest framträdande fotografer inom det här området är Tobias Dahlin. Läs mer om hur han förbereder sig inför ett fotodyk och hur han upplever att vår undervattensmiljö har förändrats under de senaste åren.

Vi på Azote förmedlar ju dina bildrättigheter, hur viktigt för dig är det att dina bilder kommer ut så att människor kan se dem?

Precis som författaren inte skriver för sin egen skull (även om en del påstår det) så tror jag att det finns få seriösa fotografer som tar bilder för att ensamma sitta och beskåda dem. Jag vill att mina bilder ska synas men det är viktigt att det är i sammanhang där jag som fotograf kan stå bakom det bilderna ska förmedla. Därför känns Azote, med sin gröna miljöprofil, som ett bra alternativ.

Varför började du med undervattensfotografering?

Från början bygger det på en liten pojkes nyfikenhet, fascination och kärlek till havet. Jag är uppvuxen utanför Falkenberg och havet har alltid, så länge jag kan minnas, haft en stark lockelse. Som liten grabb snorklade jag om somrarna och gick inte upp förrän min mor skrikigt sig hes. Hon fångade in mig i ett badlakan och jag var alltid ivrig att berätta om mina upplevelser i vattnet samtidigt som jag försökte hantera mina frosskakningar med tänder som frenetiskt hackade sönder min röst. Jag antar att undervattensfotograferingen blivit medlet att berätta idag.

Har du några tips till andra fotografer som vill lära sig fotografera under vattnet?

Först och främst bör man vara väl förtrogen med dykkonsten. När du behärskar avvägning och känner dig trygg och bekväm under vattnet kan du börja fotografera. Dessutom har man en enorm fördel om man lärt sig om undervattensvärldens djurliv, dess biotoper och de olika arternas beteenden. Nästa tips är att konsumera mycket undervattensbilder. Surfa runt på nätet och granska dem kritiskt. Försök att för dig själv avgöra vilka ingredienser bilderna som du tycker är bra innehåller och vilka de mindre bra saknar. I övrigt kan jag inte bjuda läsarna på några genvägshemligheter, utan det är ”trial and error” som gäller, vilket den digitala tekniken möjliggjort på ett helt annat sätt jämfört med den analoga eran. Bär du egenskaper som tålmodighet och envishet ökar dina chanser att lyckas ytterligare. Vad beträffar tips åt det fototekniska hållet gäller att i princip alltid försöka komma motiven så nära som möjligt och att investera i en extern undervattensblixt.

Ditt bästa fotominne?

Ett enskilt tillfälle som bästa fotominne är svårt att nämna. Faktum är att varje gång jag kommer ner i havet upplever jag ett lugn och ett välbefinnande som saknar motstycke. Det är rogivande stunder som emellanåt övergår till att bli närmast andaktiga. Det kan vara när jag äntligen får fotat något djur som är skyggt eller ovanligt. Det kan också vara när solljuset silar ner mellan ett par bergsformationer eller när jag för första gången besöker ett vrak i goda siktförhållanden. Det är starka upplevelser, så starka att de vid några tillfällen blivit direkt farliga då jag varit som totalt uppslukad av det jag sett och fotograferat att jag glömt av både tid och luftförråd. Det är naturligtvis genant när verkligheten så påtagligt väcker mig ur mitt meditativa tillstånd.

Hur förbereder du dig inför en undervattensfotografering? Vet du vad du ska ta bild av innan du hoppar i eller simmar du runt med kameran på måfå?

Vanligtvis sätter jag i kameran i undervattenshuset kvällen innan en dykdag. Det tar ofta lite tid då jag vill försäkra mig om att oringarna, som tätar huset och blixten, är i god kondition. Redan här gäller det att bestämma vilken slags undervattensfotografering man tänkt ägna sig åt eftersom det inte går att byta objektiv under dyken. Vidvinkellins för undervattenslandskap, vilket kräver god sikt, eller makro för porträtt, abstrakt och artbilder är det som oftast gäller för mig. Ibland besöker jag dykforum på nätet för att läsa dykloggar och genom det skaffa mig en uppfattning om den befintliga sikten i dykområdet. Likaså kollar jag upp sjöväder. Eftersom dykplatserna i de flesta fall är välbekanta kan jag till viss del förvänta mig vad jag kommer att få se och därmed fotografera. Ofta är artspecifika bilder kopplade till en viss tid på året och till ett speciellt djup. Inte sällan bär jag på bildidéer men eftersom naturen är föränderlig och i mångt och mycket oförutsägbar är det inte alltid dessa kan realiseras under dyken. Då får de leva vidare i huvudet tills tillfälle bjuds. Uppskattningsvis är tre fjärdedelar av bildskörden av arten spontanfotografering.

Vad är det svåraste med att fotografera under vattnet (jämfört med att ta bilder på land)?

En rad begränsande faktorer reducerar möjligheterna för oss undervattensfotografer. En av dessa har jag redan nämnt, nämligen möjligheten att byta objektiv under vatten. Sikten, ljuset och tiden under vattnet är ytterligare exempel på begränsningar (inte minst i svenska vatten). Den många gånger dåliga sikten hanterar vi genom att gå nära motiven och minimera vattenmängden mellan kamera och fotograferingsobjekt. Extremt vidvinkliga objektiv såsom fisheyelinser eller makroobjektiv är oftast de mest brukbara. Då det naturliga ljuset inte räcker till (vilket det sällan gör djupare än 5 meter) måste vi ta med oss artificiellt ljus genom externa blixtar. Blixtplaceringen är a och o och är ofta skillnaden mellan en bra och en dålig bild. Blixten ska ljussätta motivet men inte vattenmassan framför då den senare innehåller partiklar som reflekteras som skrikvita partiklar av en felplacerad blixt, så kallat back scatter. Det är också lätt hänt, om man inte är försiktig, att röra upp silt i vattnet som snabbt kan omöjliggöra fotografering, i synnerhet om du dyker över mjuka sedimentbottnar. Tiden vi kan fotografera under vattnet begränsas dels av tabeller (idag används dykdatorer) som vi måste följa för att undvika tryckfallsjuka (dykarsjuka) men också av luftmängden vi har med oss i våra dykflaskor. Under vintern sätter dessutom kylan stopp för längre dyk. Men allt är inte nackdelar. En fördel man har som undervattensfotograf är möjligheten att utifrån färdigheten att sväva fritt i en tredimensionell värld kunna fotografera motiv från flera tänkbara vinklar, ovanifrån, underifrån, från sidan etc.

Har du några roliga fotoprojekt den närmsta tiden som du kan berätta om?

Jag kommer att fortsätta att i första hand dyka på hemmaplan, det vill säga på den svenska västkusten. Det finns lite idéer som jag vill utveckla och jag har också tankar kring en fotobok någon gång i framtiden. Det kommer även med stor sannolikhet bli ett par svängar upp till Norge nästa år, bland annat till Gulen Dykkesenter vid Sognefjordens mynning. Eftersom jag är småbarnsfar finns inte tid för längre expeditioner

Har du under dina år som dykare sett förändringar i undervattensmiljön som beror på oss människor/vår miljöförstöring?

Oh ja, visst har jag det. Jag har varit aktiv dykare sedan 1991 och man kan kanske få uppfattningen att det är för lite tid som förflutit sedan dess för att man på allvar skall kunna se förändringar i haven men faktum är att en del skillnader är så påtagliga att de är svåra eller till och med omöjliga att blunda för. I de flesta fall är det dessutom uppenbart att de hänger samman med mänskliga aktiviteter. I början av 90-talet dök jag mycket på vrak utanför hallandskusten. Väldigt ofta var vraken hemvist för enorma mängder torsk och de var inte bara talrika utan också stora. Fiskar på över metern var ingen ovanlighet. Idag är det en sorglig syn som möter mig på vraken. Torsken finns inte kvar. Om man någon gång får se någon är de oftast av ringa storlek. Att fisketrycket varit allt för hårt är uppenbart. När man idag känner till problemen är det för mig ofattbart att destruktiva fiskemetoder som trålning inte är mer ifrågasatt. De regleringar som gjorts känns väldigt tafatta. Här måste politiker, myndigheter, fiskenäringen och konsumenterna, inklusive du och jag ta ett mycket större ansvar. Under mina 19 år som dykare har jag aldrig sett haj i svenska farvatten. Dykare som var aktiva på 70- och 80-talen har berättat att pigghajarna var vanliga att se i den bohuslänska ytterskärgården. På ett par decennier räknar man med att bestånden minskat med ca 90 %. Det är inte bara avsaknaden av arter som vittnar om miljöförändringar i haven utan även arter som blivit vanligare eller lyckats etablera sig på senare tid som avslöjar mänsklig inverkan. Det mest påtagliga är alla fintrådiga alger som blir allt talrikare för varje sommar på grund av eutrofieringen. Den amerikanska kammaneten (Mnemiopsis sp.) finns numera i sådana mängder att jag vid flera tillfällen simmat omkring i en sörja fullpackad av djuren på flera 10-tals kubikmeter. Sedan är det allt vanligare att vi dykare möter fiskarter som enligt litteraturen beskrivs ha ett betydligt sydligare utbredningsområde. De bästa exemplen på detta är mulle, St Persfisk, tjockläppad multe och havsabborre. Det är väl inte helt kartlagt om detta beror på klimatförändringarna eller på att deras naturliga fiender är uppfiskade.

Namn: Tobias Dahlin
Ålder: 34
Bor: Uspastorp (Ale kommun), norr om Göteborg
Antal år som fotograf: 4 år om jag räknar från det att bilderna gett mig inkomster.
Bästa fotospot: Eftersom naturen är föränderlig har jag svårt att plocka ut ett ”bästa fotoställe”. En favorit på hemmaplan som bör nämnas är dock Gullmarsfjorden, för lättillgänglighetens och artrikedomens skull.
Meriter: SM guld 2008, SM silver 2010, NM silver 2009 (seger i den kreativa kategorin), + diverse medaljer i olika SM och NM klasser. Jag är egentligen väldigt kluven till att tävla i fotografi. Då det är subjektiva bedömningar som ligger till grund för resultaten kan alltid bildernas placeringar ifrågasättas. Å andra sidan är topplaceringar ett kvitto på att dina bilder uppfattas som bra (åtminstone av juryn).
Hemsida. www.tobiasdahlin.se

Tobias bilder på Azote