Posts in category Intervjuer

Gäddan Sid, ny film från Tony Holm

Posted on by admin
Email, RSS Follow

Tony Holm är inte bara en av Azotes mest erfarna undervattenfotografer utan även prisbelönt undervattensfilmare. Tonys senaste film, Gäddan Sid, har premiär på Folkets Bio på fredagen 11 november. Tony följde samma gädda under fyra somrar i sjön och filmen bjuder på unika bilder av en av Sveriges vackraste rovfiskar. Här är ett klipp ur filmen:

Tony var även med i P1s Studio Ett i måndags och det klippet kan du lyssna på här >>

Läs även andra inlägg vi skrivit på bloggen om Tony:

Intervju, jan 2010: Mannen vars öga och avtryckarfinger ger oss tillgång till livet under ytan

Film, dec 2009: Mer rörliga bilder från Tony Holm

Film, dec 2009: Grodor på film

Fotograf och äventyrare

Posted on by admin
Email, RSS Follow

Azotes fotograf Miran Kegl har alltid sökt sig ut i naturen med kameran i hand, först som biolog specialiserad på tropiska regnskogar i Amazonas. Och efter det som lärare, reseledare och vinexpert på Systembolaget, för att idag arbeta med det egna företaget JordenRuntResor som arrangerar äventyrsresor över hela världen. – ”Jag provar mig fram lite mellan olika yrken och snart tror jag att jag kommer kunna bestämma mig för vad jag ska bli när jag blir stor…” säger Miran med ett leende. “Den gemensamma nämnaren genom alla provanställningar där ute i verkligheten har varit min kamera.”


1. Vet du alltid vad du ska fotografera när du ger dig ut med kameran, eller reser du jorden runt och ser vad som hamnar framför objektivet?

Jag kan inte minnas att jag någonsin har gett mig ut med målet att fotografera något speciellt tema, utan jag tar bara planlöst med mig kameran när jag är ute och reser. Det är en märklig känsla det där, hur det kan bli, för utan en kamera i packningen känner jag mig ”naken” när jag reser. Det är som att jag inte är där, som att det inte är en riktig resa, som att det fattas någonting stort – om jag inte får ha med mig min kamera. Så vid minsta lilla resa någonstans är kameran det första jag packar ner. Och för mig har fotograferandet just blivit synonymt med resande, för jag fotograferar nästan aldrig när jag är i Sverige. På något sätt är det som att här hemma har jag fullt upp och aldrig tid att unna mig den tid i stillhet som fotograferande faktiskt innebär, medan jag på resor just har den extra ingrediensen, att jag kan stanna upp för ett ögonblick och verkligen observera vad som finns i min omgivning. Och ta mig tid att föreviga det med en bild.

2. Du förmedlar dina bilder bland annat genom oss på Azote, varför är det så viktigt att dina bilder når ut?

För att beröra. Ibland bara för att dokumentera – det vackra, det fula eller det självklara – men för det mesta handlar det inte alls om teknik för mig, utan bara den där svårdefinierbara känslan av att vilja förmedla just en känsla och väcka en tanke hos betraktaren. Det är givetvis inte alla bilder som sätter huvudet på spiken på just det sättet men den dagen jag får till just en sådan bild, som får någon att stanna upp mitt i steget och titta upp, betrakta och komma på sig själv med att reflektera eller fånga en tanke, då vet jag att jag har lyckats. Det är för mig det ultimata ruset med ett foto. Jag har inte tagit många sådana under min livstid, men jag har några få. De få är jag mycket tacksam för att jag lyckats med.

3. Har du under dina år som resenär sett förändringar i miljön som beror på oss människor och vår miljöförstöring? Vad har berört dig mest?

Tyvärr har jag det och jag säger det med stor sorg i hjärtat. En av tjusningen med resandet är ju för många att ständigt upptäcka nya platser, att hitta nya överraskningsmomentet som blir som bränsle för din nyfikenhet, så att det aldrig går slentrian i resandet. Men det finns också en tjusning med att återvända till samma plats flera gånger och se hur den förändras. Jag vet inte om det är åldern eller nostalgin som spökar att många människor tycker att det var bättre förr, men den känslan får jag för det mesta. Det finns tyvärr tydliga exempel där jag har haft förmånen att återvända år efter år och se hur miljön förändras och det är inga roliga observationer jag har att förmedla. Nyheter om Amazonas regnskogar återkommer lite då och då i media. Det tycks gå i vågor. Ibland kommer en positiv rapport, följt av nyheten om att skövlingen av orörda regnskogar fortsätter. Sanningen är tyvärr den att det bara blir värre och värre och att vi för varje år mer och mer närmar oss det jag tyvärr tror är den oundvikliga slutdestinationen; att Amazonas, liksom alla andra stora skogar i världen, förvandlas till en mosaik av isolerade och fragmenterade skogsytor. Med en ständigt växande befolkning runtomkring, som varje år invaderar nya områden. Och ingenting har man lärt sig heller från tidigare experiment av att bygga vägar rakt genom regnskogar, med massiv avskogning som följd. Eller rättare sagt, alla är medvetna om vad som händer, men det är realpolitik och kortsiktiga pengar som styr, inte det faktum att Amazonas är ett arv till hela mänskligheten och borde skyddas för alla kommande generationer. Senaste påfundet är en asfalterad väg rakt genom Amazonas som förbinder Stilla havet och Atlanten. Tyvärr är den snart ett faktum och redan nu ser man samma gamla cykel upprepas som tidigare. Skogsbolag kommer lättare åt skog och plockar ut det de vill ha och lämnar efter sig vägar som fattiga, jordlösa småbönder använder för att ta sig fram där de annars inte hade kunnat komma åt. Och i deras spår även guldgrävare som slammar igen floder och förgiftar omgivningen med livsfarliga tungmetaller som kvicksilver. Det är en miljökatastrof utan like. Och framför allt en tickande miljöbomb. Om du återvänder till samma område år efter år, slås du av hur fort denna ”utveckling” går.

4. Har du några handfasta tips till andra fotografer som vill resa med sin kamera?

Jag har egentligen inga tekniska tips att komma med annat än den gamla klassikern. Eftersom jag ofta rör mig i extrema miljöer, som vildmark långt bortom närmaste civilisation, lär man sig den hårda vägen att kamera, stativ, blixt och diverse objektiv i all ära, men glöm för guds skull inte batterier och minneskort. Det är kamerans bränsle. Annars, rent visuellt, har jag ett mycket konkret tips: våga gå nära. Många fotografer har ett naturligt begär av att vilja dokumentera och i den ivern ofta vilja få med ”allt”. En riktigt bra bild kan lika gärna vara någonting du zoomar in och tar en närbild av, kanske till och med beskuret så att bara halva objektet syns. Ändå kan en sådan bild förmedla mer, i både känsla och budskap, än en bild som har dokumenterat det stora hela. När det gäller fotografi på resande fot, är det många som upplever det som besvärande att fotografera människor. Glöm inte det bästa tricket; att inte bara hala fram kameran för att ta en bild, utan våga skapa en personlig kontakt med människor. All form av kommunikation mellan människor ger ett utbyte av något slag, även om det så är begränsat till bara är ett leende eller att ni båda nickar på huvudet. Att efter den inledande kontakten ta fram kameran och fråga om att få föreviga ett minne skapar helt andra förutsättningar för ett bra porträtt!

5. Har du några roliga fotoprojekt och resor planerade den närmsta tiden som du kan berätta om?

Det närmaste äventyret som väntar bakom hörnet är en 40 dagar lång expedition genom södra Afrika i JordenRuntResors regi, en resa jag både har producerat och ska leda nu över sommaren. Kameran kommer gå varm på så vitt skilda platser som Drakensberg i Lesotho, Kruger National Park, Kapstaden och vindistriktet Stellenbosch i Sydafrika, Okavangodeltat, Kalahariöknen och Chobe National Park i Botswana, Viktoriafallen på gränsen mellan Zambia och Zimbabwe, Etosha National Park, Fish River Canyon och de enorma sanddynorna i Sossusvlei i Namibia och under besöket hemma hos himbafolket. Mest av allt ser jag fram emot Okavangodeltat och Chobe national Park, där vi har egna 4×4 jeepar och beger oss ut för att campa rakt ut i vildmarken, med endast en GPS som orientering.

 

6. Finns det någon kul kuriosa som sammanfattar din fotografi, Miran?

Det finns mycket att skratta åt när jag sammanfattar mina erfarenheter hittills som fotograf. Jag har till exempel blivit arresterad för att ha tagit en bild. Det var i Bogota, Colombia, där jag tog en bild på presidentpalatset, vilket var förbjudet. Jag eskorterades vänligt men bestämt av en grupp soldater som marscherade iväg med mig till närmaste militärförläggning. Med soldaterna stående i givakt bakom mig, uppenbarade sig en kapten som hämtad från en Hollywoodfilm. Militärkeps, mustasch, svarta pilotglasögon. Under förhöret ville han veta vad mer jag hade fotograferat. Eftersom jag hade en anteckningsbok kunde jag redogöra för varje bild, i förhoppning om att han inte skulle slita ut diafilmsrullen ur kameran och förstöra den. Arrestering tog en överraskande vändning då han nickade ogillande, röt till soldaterna att samla ihop sig och beordrade dem att eskortera mig vidare genom staden och visa fler sevärdheter som Bogota hade att erbjuda och var värda att fotograferas, inte bara presidentpalatset. Det är min enda erfarenhet av beväpnad militär eskort genom en huvudstad med order om att fotografera sevärdheter.

Namn: Miran Kegl
Ålder: 45 år
Bor: Stockholm
Antal år som fotograf: så länge jag kan minnas
Bästa fotospot: Pantanals vildmark i Brasilien eller Amazonas regnskogar
Hemsida: www.jordenruntresor.se

Foto Miran Kegl/Azote

Med fokus på lantbruk – intervju med Bengt Ekberg

Posted on by admin
Email, RSS Follow

Sedan några månader tillbaka har vi på Azote haft nöjet att förmedla bilder tagna av Bengt Ekberg. Bengt har arbetat som fotograf sedan 70-talet och har framför allt fotograferat svenskt lantbruk under sin karriär. I den här miniintervjun berättar Bengt mer om sina tankar kring lantbruksfotografering.

Hur kommer det sig att du började fotografera lantbruk?

Jag har sedan barnsben varit intresserad av odling , djur och natur. Alltsedan man sprang omkring på morföräldrarnas kolonilotter och besökte släktingars lantbruk, där jag även hjälpte till ibland. Jag gick även på en lantbruksskola ett år. Som fotograf har jag sedan haft anställningar inom skogsforskning, lantbruk och veterinärsektorn.

Vad skiljer lantbruksfotografering från andra typer av fotografering/motiv?

Som allt inom lantbruk så är man även som fotograf väderberoende. Har man planerat att ta bilder på ett sädesfält i ett visst solläge kan det bli problem om det varit ett lokalt åskregn så det mesta av fältet är liggsäd. Andra problem som kan uppstå är att fältet är skördat, eller djuren flyttats till annat bete när man kommer fram. Har man med djur att göra så är det på deras villkor, 100 kor tar inte regi . Jag har gått och väntat på att ta skördebilder och fått ett besked om tänkt skördedag, inget händer, nytt besked, inget händer osv. Jag åker bort ett antal dagar, kommer hem och allt är skördat och åkrarna stubbearbetade. Ett års väntan borta.

Dina bilder håller alltid en hög kvalitet har vi noterat på redaktionen. Hur ser fotoprocessen ut när du jobbar? Hur viktig är efterbearbetningen av bilderna i datorn för dig?

Jag är nog rätt bildsnål, även om man idag inte behöver tänka på film och framkallningskostnader. Väntar hellre ut ljus eller att vinden skall avta om man tar närbilder. Jag fotograferar alltid i raw-format, justerar i raw-filsprogram och slutjusterar i Photoshop. Gillar inte datorarbete och gör så lite som möjligt, men anser att jag kan och vill fixa en grund för bra tryckresultat. Kan inte mobilisera ett intresse för allt man kan göra i Photoshop, men beundrar verkligen dem som är trollkonstnärer. Lite av en generationsfråga kanske.

Vet du alltid vad du ska fotografera när du ger dig ut med kameran eller åker du ut på måfå och ser vad som hamnar framför objektivet?

Jag tar nog merparten på måfå under växtsäsong när det gäller lantbruksbilder. 99% av mina bilder tas med cykel som enda transportmedel, dvs. närproducerat och koldioxidfritt. Så jag har koll på vad som växer och var, och kan återvända under en säsong. Djur är lite svårare dom flyttar sig och flyttas, så där behöver man lite tur. Stallade djur är givetvis en annan sak, där är djuren på plats, men det är ofta uselt ljus, eller höga kontraster, och väldigt dammigt . Tålamod är en bra egenskap.

Vi märker hur viktigt det är att ha kunskap om vad man fotograferar för att en bild i slutändan ska sälja. Hur har du skaffat dig den här kunskapen/hur gör du för att samla information om vad det är du fotograferar? Har du en bakgrund inom lantbruk?

Förutom ett biologiskt grundintresse, så har jag ju genom arbete som fotograf åt forskare och andra, nu senast inom veterinärområdet så snappar man upp en del kunskaper på vägen. Annars blir det ofta, upptäck, fotografera och fråga och läs. Mitt lantbruksskoleår är så långt bak i tiden att det knappt kan räknas annat som en grundpusselbit.

Har du en formell fotoutbildning i botten eller är du självlärd?

Jag gick en tvåårig fotografutbildning, sedan har det blivit lite småkurser under årens lopp.

Några tips till framtidens lantbruksfotografer?

Hela lantbruket går ju mot mer av industri och storproduktion. Färre enheter skall producera mer, djur blir produktionsenheter. Bonden idag har ett ganska ensamt arbete. Bonden och maskinen, det syns ju tydligt i mitt bildmaterial. En person i stor maskin. Med tanke på befolkningsökningen och behovet av mat i världen är framtiden för lantbruket ett område som behöver dokumenteras . Likaväl som man kan vara en positiv del i bioenergi för drivmedel och matproduktion, så kan mindre nogräknade företag/länder tyvärr överexploatera områden, bidraga till jorderosion, överutnyttjande av vattenresurser osv. Kan bli en skrämmande utveckling som behöver sina bevakande fotografer.

Namn: Bengt Ekberg
Ålder: 64
Bor: Uppsala, men född i Stockholm
Antal år som fotograf: Första anställning 1970, slutade som anställd 2007
Uppdragsgivare: KTH, SVT, Skogshögskolan, Lantbruksuniversitetet (SLU), Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), mfl. Har även sålt bilder till LRF, Svenskt Sigill, Landshypotek AB, Formas, Svenska foder AB, Trafikverket, SNF, Granngården.

Bengts bilder på Azote | Bildspel med lantbruksbilder

SM-vinnaren delar med sig av sina fototips

Posted on by admin
Email, RSS Follow

Undervattensbilder är en av våra starkaste områden här på Azote och en av våra mest framträdande fotografer inom det här området är Tobias Dahlin. Läs mer om hur han förbereder sig inför ett fotodyk och hur han upplever att vår undervattensmiljö har förändrats under de senaste åren.

Vi på Azote förmedlar ju dina bildrättigheter, hur viktigt för dig är det att dina bilder kommer ut så att människor kan se dem?

Precis som författaren inte skriver för sin egen skull (även om en del påstår det) så tror jag att det finns få seriösa fotografer som tar bilder för att ensamma sitta och beskåda dem. Jag vill att mina bilder ska synas men det är viktigt att det är i sammanhang där jag som fotograf kan stå bakom det bilderna ska förmedla. Därför känns Azote, med sin gröna miljöprofil, som ett bra alternativ.

Varför började du med undervattensfotografering?

Från början bygger det på en liten pojkes nyfikenhet, fascination och kärlek till havet. Jag är uppvuxen utanför Falkenberg och havet har alltid, så länge jag kan minnas, haft en stark lockelse. Som liten grabb snorklade jag om somrarna och gick inte upp förrän min mor skrikigt sig hes. Hon fångade in mig i ett badlakan och jag var alltid ivrig att berätta om mina upplevelser i vattnet samtidigt som jag försökte hantera mina frosskakningar med tänder som frenetiskt hackade sönder min röst. Jag antar att undervattensfotograferingen blivit medlet att berätta idag.

Har du några tips till andra fotografer som vill lära sig fotografera under vattnet?

Först och främst bör man vara väl förtrogen med dykkonsten. När du behärskar avvägning och känner dig trygg och bekväm under vattnet kan du börja fotografera. Dessutom har man en enorm fördel om man lärt sig om undervattensvärldens djurliv, dess biotoper och de olika arternas beteenden. Nästa tips är att konsumera mycket undervattensbilder. Surfa runt på nätet och granska dem kritiskt. Försök att för dig själv avgöra vilka ingredienser bilderna som du tycker är bra innehåller och vilka de mindre bra saknar. I övrigt kan jag inte bjuda läsarna på några genvägshemligheter, utan det är ”trial and error” som gäller, vilket den digitala tekniken möjliggjort på ett helt annat sätt jämfört med den analoga eran. Bär du egenskaper som tålmodighet och envishet ökar dina chanser att lyckas ytterligare. Vad beträffar tips åt det fototekniska hållet gäller att i princip alltid försöka komma motiven så nära som möjligt och att investera i en extern undervattensblixt.

Ditt bästa fotominne?

Ett enskilt tillfälle som bästa fotominne är svårt att nämna. Faktum är att varje gång jag kommer ner i havet upplever jag ett lugn och ett välbefinnande som saknar motstycke. Det är rogivande stunder som emellanåt övergår till att bli närmast andaktiga. Det kan vara när jag äntligen får fotat något djur som är skyggt eller ovanligt. Det kan också vara när solljuset silar ner mellan ett par bergsformationer eller när jag för första gången besöker ett vrak i goda siktförhållanden. Det är starka upplevelser, så starka att de vid några tillfällen blivit direkt farliga då jag varit som totalt uppslukad av det jag sett och fotograferat att jag glömt av både tid och luftförråd. Det är naturligtvis genant när verkligheten så påtagligt väcker mig ur mitt meditativa tillstånd.

Hur förbereder du dig inför en undervattensfotografering? Vet du vad du ska ta bild av innan du hoppar i eller simmar du runt med kameran på måfå?

Vanligtvis sätter jag i kameran i undervattenshuset kvällen innan en dykdag. Det tar ofta lite tid då jag vill försäkra mig om att oringarna, som tätar huset och blixten, är i god kondition. Redan här gäller det att bestämma vilken slags undervattensfotografering man tänkt ägna sig åt eftersom det inte går att byta objektiv under dyken. Vidvinkellins för undervattenslandskap, vilket kräver god sikt, eller makro för porträtt, abstrakt och artbilder är det som oftast gäller för mig. Ibland besöker jag dykforum på nätet för att läsa dykloggar och genom det skaffa mig en uppfattning om den befintliga sikten i dykområdet. Likaså kollar jag upp sjöväder. Eftersom dykplatserna i de flesta fall är välbekanta kan jag till viss del förvänta mig vad jag kommer att få se och därmed fotografera. Ofta är artspecifika bilder kopplade till en viss tid på året och till ett speciellt djup. Inte sällan bär jag på bildidéer men eftersom naturen är föränderlig och i mångt och mycket oförutsägbar är det inte alltid dessa kan realiseras under dyken. Då får de leva vidare i huvudet tills tillfälle bjuds. Uppskattningsvis är tre fjärdedelar av bildskörden av arten spontanfotografering.

Vad är det svåraste med att fotografera under vattnet (jämfört med att ta bilder på land)?

En rad begränsande faktorer reducerar möjligheterna för oss undervattensfotografer. En av dessa har jag redan nämnt, nämligen möjligheten att byta objektiv under vatten. Sikten, ljuset och tiden under vattnet är ytterligare exempel på begränsningar (inte minst i svenska vatten). Den många gånger dåliga sikten hanterar vi genom att gå nära motiven och minimera vattenmängden mellan kamera och fotograferingsobjekt. Extremt vidvinkliga objektiv såsom fisheyelinser eller makroobjektiv är oftast de mest brukbara. Då det naturliga ljuset inte räcker till (vilket det sällan gör djupare än 5 meter) måste vi ta med oss artificiellt ljus genom externa blixtar. Blixtplaceringen är a och o och är ofta skillnaden mellan en bra och en dålig bild. Blixten ska ljussätta motivet men inte vattenmassan framför då den senare innehåller partiklar som reflekteras som skrikvita partiklar av en felplacerad blixt, så kallat back scatter. Det är också lätt hänt, om man inte är försiktig, att röra upp silt i vattnet som snabbt kan omöjliggöra fotografering, i synnerhet om du dyker över mjuka sedimentbottnar. Tiden vi kan fotografera under vattnet begränsas dels av tabeller (idag används dykdatorer) som vi måste följa för att undvika tryckfallsjuka (dykarsjuka) men också av luftmängden vi har med oss i våra dykflaskor. Under vintern sätter dessutom kylan stopp för längre dyk. Men allt är inte nackdelar. En fördel man har som undervattensfotograf är möjligheten att utifrån färdigheten att sväva fritt i en tredimensionell värld kunna fotografera motiv från flera tänkbara vinklar, ovanifrån, underifrån, från sidan etc.

Har du några roliga fotoprojekt den närmsta tiden som du kan berätta om?

Jag kommer att fortsätta att i första hand dyka på hemmaplan, det vill säga på den svenska västkusten. Det finns lite idéer som jag vill utveckla och jag har också tankar kring en fotobok någon gång i framtiden. Det kommer även med stor sannolikhet bli ett par svängar upp till Norge nästa år, bland annat till Gulen Dykkesenter vid Sognefjordens mynning. Eftersom jag är småbarnsfar finns inte tid för längre expeditioner

Har du under dina år som dykare sett förändringar i undervattensmiljön som beror på oss människor/vår miljöförstöring?

Oh ja, visst har jag det. Jag har varit aktiv dykare sedan 1991 och man kan kanske få uppfattningen att det är för lite tid som förflutit sedan dess för att man på allvar skall kunna se förändringar i haven men faktum är att en del skillnader är så påtagliga att de är svåra eller till och med omöjliga att blunda för. I de flesta fall är det dessutom uppenbart att de hänger samman med mänskliga aktiviteter. I början av 90-talet dök jag mycket på vrak utanför hallandskusten. Väldigt ofta var vraken hemvist för enorma mängder torsk och de var inte bara talrika utan också stora. Fiskar på över metern var ingen ovanlighet. Idag är det en sorglig syn som möter mig på vraken. Torsken finns inte kvar. Om man någon gång får se någon är de oftast av ringa storlek. Att fisketrycket varit allt för hårt är uppenbart. När man idag känner till problemen är det för mig ofattbart att destruktiva fiskemetoder som trålning inte är mer ifrågasatt. De regleringar som gjorts känns väldigt tafatta. Här måste politiker, myndigheter, fiskenäringen och konsumenterna, inklusive du och jag ta ett mycket större ansvar. Under mina 19 år som dykare har jag aldrig sett haj i svenska farvatten. Dykare som var aktiva på 70- och 80-talen har berättat att pigghajarna var vanliga att se i den bohuslänska ytterskärgården. På ett par decennier räknar man med att bestånden minskat med ca 90 %. Det är inte bara avsaknaden av arter som vittnar om miljöförändringar i haven utan även arter som blivit vanligare eller lyckats etablera sig på senare tid som avslöjar mänsklig inverkan. Det mest påtagliga är alla fintrådiga alger som blir allt talrikare för varje sommar på grund av eutrofieringen. Den amerikanska kammaneten (Mnemiopsis sp.) finns numera i sådana mängder att jag vid flera tillfällen simmat omkring i en sörja fullpackad av djuren på flera 10-tals kubikmeter. Sedan är det allt vanligare att vi dykare möter fiskarter som enligt litteraturen beskrivs ha ett betydligt sydligare utbredningsområde. De bästa exemplen på detta är mulle, St Persfisk, tjockläppad multe och havsabborre. Det är väl inte helt kartlagt om detta beror på klimatförändringarna eller på att deras naturliga fiender är uppfiskade.

Namn: Tobias Dahlin
Ålder: 34
Bor: Uspastorp (Ale kommun), norr om Göteborg
Antal år som fotograf: 4 år om jag räknar från det att bilderna gett mig inkomster.
Bästa fotospot: Eftersom naturen är föränderlig har jag svårt att plocka ut ett ”bästa fotoställe”. En favorit på hemmaplan som bör nämnas är dock Gullmarsfjorden, för lättillgänglighetens och artrikedomens skull.
Meriter: SM guld 2008, SM silver 2010, NM silver 2009 (seger i den kreativa kategorin), + diverse medaljer i olika SM och NM klasser. Jag är egentligen väldigt kluven till att tävla i fotografi. Då det är subjektiva bedömningar som ligger till grund för resultaten kan alltid bildernas placeringar ifrågasättas. Å andra sidan är topplaceringar ett kvitto på att dina bilder uppfattas som bra (åtminstone av juryn).
Hemsida. www.tobiasdahlin.se

Tobias bilder på Azote

Bent Christensen – forskare med ett gott öga för detaljer

Posted on by admin
Email, RSS Follow

Som så många andra av Azotes fotografer är Bent Christensen både fotograf och forskare, en kombination som visat sig vara vara väldigt lyckad. Läs mer om hans planer 2010 och vad som nästan fick honom att ge upp fotograferandet, vilket vi är väldigt glada för att han inte gjorde.

Dina bilder påverkas säkert i hög grad av ditt jobb som forskare i
markanvändning och artrikedom i tropikerna, finns det något annat som du
gärna riktar objektivet mot?

För närvarande arbetar jag främst med undervisning och
undervisningsplaneringsfrågor, så själva forskningen är inte så aktiv
för tillfället. Dock tillbringar jag fortfarande mycket av min tid i tropikerna, både
med att undervisa i tropisk ekologi och korallrevs ekologi, och att bara resa
runt för att jag gillar tropikerna. Så tropikernas djur och natur komer förmodligen
fortfarande att vara det jag fotar mest.

Här hemma håller jag på en del med insektsmakro, som jag gärna vill utveckla.
Jag tycker att det är svårt att få till vettiga bakgrunder, och testar lite olika
tankar då och då under sommaren. Jag har även en del idéer på inhemska
undervattensbilder som jag tänker försöka ta. Och det senaste året har
jag försökt fota lite människor också, vilket jag i princip aldrig gjort tidigare.

Hur viktig är planeringen för dig när du fotar? Tar du dina bästa bilder
från höften eller är det minutiös planering som har gett resultat?

Jag planerar inte i dagar och veckor innan jag tar bilder. Till exempel sitter
jag aldrig i gömsle och väntar, det är jag allt för rastlös för. Däremot har
jag många bilder i skallen som jag försöker realisera när jag ser
möjligheten. En del av dessa kan nog kallas välförberedda, i den
meningen att jag många gånger har sett bilden i mitt huvud innan.
Jag dirigerar väldigt sällan folk, och i princip aldrig djur, så i den meningen
är bilderna oförberedda. Mina undervattensbilder tenderar mer och mer vara
uttänkta redan innan de tagits. Och jag tycker att det är otroligt kul att faktiskt
se en bild på datorskärmen som de senaste månaderna endast funnits i mina tankar.

Ditt bästa/sämsta fotominne?

Mitt sämsta fotominne är när jag för andra gången på kort tid
förstörde en Canon 5D genom vara nästan osannolikt klantig. Jag var
nära att ge upp undervattensfotandet då, men efter några månader kom
jag över det. I det läget, kort tid efter att 5D kommit ut, var jag
förmodligen världsunik med att ha hunnit dränka två 5D. Mitt
nästsämsta fotominne är faktiskt när jag första gången förstörde min
första 5D, men det var ändå hanterbart. Andra gången var det betydligt
tyngre!

Jag har väldigt många bra fotominnen så det blir svårt att välja.
Kanske beror den stora mängden bra fotominnen jag har på att jag i
övrigt är väldigt okonstnärlig och själv blir förvånad och glad över
att jag genom fotandet kan åstadkomma bilder med en rimligt lyckad
komposition och en rimligt lyckad teknik.

Nu är det 2010, vad händer då i ditt liv som fotograf?

Jag kommer att satsa mer på undervattensfotandet under 2010. Jag har
tre större resor inplanerade där det blir 4-5 timmars
undervattensfotande varje dag – Sulawesi i Indonesien, Röda havet och under hösten till Galapagos.

Jag har en ny undervattensmakroutrustning på gång som jag tror mycket på,
även om undervattensmakro inte tycks vara så kommersiellt intressant.
Hur som helst blir det väldigt kul att testa.

Du förmedlar dina bilder bland annat genom oss på Azote, varför är det så
viktigt att dina bilder når ut?

Det finns väl egentligen tre skäl till det. För det första tycker jag att det
är väldigt spännande och roligt att mina bilder är bra nog att vara
kommersiellt intressanta. Som jag tidigare nämde är jag inte i övrigt
konstnärligt inriktad, men just genom fotandet kan jag få utlopp för den
typ av kreativitet. Att jag sedan gör det bra nog att bilderna säljer är på
något plan ett kvitto på att det är bra bilder. Det är ännu roligare
eftersom jag väldigt sällan försöker att ta säljande bilder, utan tar
bilder jag själv tycker är spännande alternativt bilder jag behöver i
min undervisning.

För det andra fotar jag mest när jag reser, och de bilder jag säljer är
mest från tropiska miljöer. Jag kan finansiera en del av mitt resande
genom att sälja bilder, så det finns även ett ekonomiskt motiv för att
sälja bilder.

Slutligen och kanske på många sätt viktigast, reser jag i och
besöker miljöer som a) den stora majoriteten av väldens befolkning
inte har möjlighet att besöka, b) de flesta människor vet väldigt lite
om och c) många av de miljöer jag fotar i minskar alarmerande snabbt
för närvarande.

Eftersom mina bilder ofta genom förmedlingen via Azote
används i olika miljösammanhang känner jag att de bidrar till att
skapa åtminstone någon form av medvetande kring situationen i dessa
miljöer. Det känns givetvis väldigt bra, eftersom världen är så mycket
rikare om dessa miljöer finns kvar.

Kuriosa

Jag har sex barn, spelar beachvolleyboll gärna 4 ggr/vecka, är dansk
och har växt upp i Västafrika.

Namn: Bent Christensen
Ålder: 49
Bor:Holmsund, Västerbotten
Antal år som fotograf: 30 som då-och-då fotograf, 5 som aktiv
Utbildningar: Biolog, doktorsexamen i ekologi. Inga fotorelaterade utbildningar.
Bästa fotospot: Borneo
Uppdragsgivare: främst Azote
Publicerad i: Bland annat i en italiensk bok om ugglor och i en skrift om ett sjökoprojekt i Polynesien.
Hemsida. www.pbase.com/borneobent

Bents bilder på Azote

Tips inför resan

Posted on by admin
Email, RSS Follow

Med otaliga expeditioner på exotiska platser i sitt CV har vår Hawaii-födde fotograf Steven Zeff samlat på sig en mängd erfarenhet om hur du tar bra bilder när motivet är en blåval istället för en torsk. Om du har en exotisk resa på schemat så rekommenderar vi dig att läsa vad han skriver. Här kan du se ett urval av Stevens bilder som ligger på Azote.se.

Ta med din gamle vän

Om du ska åka på en drömresa och fotografera – lämna din nyinköpta kamera hemma om du inte har lärt dig alla funktioner som du vill använda! Det är bättre att ta med en äldre kamera. som du kan utan och innan, än att du förlorar ett magiskt fotoögonblick för att du försöker reda ut hur kameran fungerar.

Teknisk kapacitet

Ta med extra minneskort, batterier och hårddiskar. Det är inte roligt att behöva radera bilder när ett unikt tillfälle eller motiv närmar sig. Vi har alla varit med om det…

Låt latmasken stanna hemma

När du nu betalar mycket, i både tid och pengar, för att åka till något exotiskt resmål, då ska du vara ute med kameran hela tiden. Stanna inte inomhus för att du är lite trött eller för att du redan har sett valar. Du måste hela tiden vara där det händer, det betalar sig. Sist men inte minst så försök att göra det till en vana att vara uppe minst en halvtimme innan solen går upp och en halvtimme efter att den har gått ner – varje dag.

Kompositionen – tyngden på kompositionen

Försök att se bortom nyhetens behag när du är på en resa eller expedition. Jag vet att det är lätt att förivra sig och “bara” vara nöjd med att samla bilder på nya platser, djur eller andra saker som fångar ditt intresse. Glöm inte att tänka till lite. Komposition är viktigt även när det är en val som uppenbarar sig i din sökare. Å andra sidan så vill du inte att fototekniska krav ska förstöra upplevelsen. Det är en spännande balansgång mellan din kreativa och mekaniska hjärna. Det är svårt när allt är nytt och spännande, men efterhand så lär du dig.

Titta bakom motivet

Målet för mig med att ta tvådimesionella bilder av en tredimensionell värld är att hitta linjer, möster färger, objekt eller någon händelse som drar in betraktaren i bilden. Jag försöker ta bilder som både innehåller skönhet och lär oss mer om vår värld.
När du letar efter en bra komposition för en bild så titta på vad som syns i bakgrunden. Det är alldeles för vanligt att fotografer glömmer bakgrunden och på så sätt förstör vad som skulle kunna ha varit en bra bild.

“Get off your butt and move around”

Ta några steg, klättra, byt sida – gör vad som krävs för att få nya vinklar och linjer i dina bilder så att dina bilder får en ren och effektiv komposition. Lägg dig på magen när du fotograferar pingviner, så att du visar pingvinerna från deras perspektiv. Leta efter kraftfulla linjer och mönster i sökaren. Beskär när du tar bilden eller ta bara ett lite större utsnitt än hur du vill att den färdiga bilden ska se ut. Och – så klart – glöm inte att bryta mot alla regeler då och då!

Mannen vars öga och avtryckarfinger ger oss tillgång till livet under ytan

Posted on by admin
Email, RSS Follow

Utan personen bakom kameran inga bilder. Det är hög tid att ta ner kameran från ögonhöjd ett tag och se vem som döljer sig bakom den fina optiken. Varför är fotograferandet så viktigt för dem, vad har hänt på vägen fram till idag och vad har de för nya spännande planer? Detta och mycket annat hoppas vi få svar på i dessa intervjuer av fotograferna som är anslutna till oss på Azote. Först ut är Tony Holm – undervattensfotograf, både stillbild och film. För närvarande befinner han sig i Thailand, men med dagens teknik går det alltid att kommunicera.

Tony Holm

Undervattensfotografering är kanske inte det man först tänker på när man köper en kamera – varför blev det just livet under ytan för dig?

– Jag blev självlärd sportdykare 1966. Det var relativt enkelt då för det fanns ju flera instruktionsböcker och vattenvanan fick jag som grabb när jag badade vid Kallbadhuset i Varberg. Blev helt fascinerad av ”Den tysta världen”, som inte var ”Det stora blå” utan ”det lilla gröna” i vårt västerhav. Vårt kustvatten är ju allt annat än blått, speciellt nu för tiden och sikten oftast bara några meter. På sextiotalet var det nästan ingen som förstod min begeistring, så jag köpte en Nikonos amfibiekamera för att visa hur fint det var.

Ditt bästa fotominne?

– Som uv-fotograf är det två mycket olika fiskar som har gjort störst intryck. Världens största fisk- valhajen under en otroligt givande tur vid Phuket i Thailand 1996. Barbro Johansson och jag hade mer än tio möten med denna fridsamma gigant under en sexdagarstur. Den andra fisken är en “killer”, som lyckligtvis är betydligt mindre. Jag följde en gädda som jag såg vid nästan varje dyk under tre somrars tid och ett sista dyk den fjärde sommaren. Filmbilderna på ”min” gädda ”Sid” kommer förhoppningsvis att bli en kortfilm.

Tar du de bästa bilderna när du har en färdig idé när du hoppar i, eller simmar du runt med kameran på måfå ibland?

– Tid och plats väljer jag naturligtvis, men eftersom jag helst dokumenterar natur blir det mest frågan om att fånga det som dyker upp.

Har du några handfasta tips till andra fotografer som vill lära sig att fotografera undervattensbilder?

– Läs manualen, gå på kurser, sök kunskap på nätet. Mina första år som ”fotograf” blev en flopp. Jag visste ingenting ens om grunderna i fotografi och resultatet blev därefter. Jag brukar, lite på skoj, säga att eftersom det inte fanns någon tillräckligt omfattande handbok i uv-foto fick jag skriva den själv. Det exponeringsdiagram som jag tog fram gäller i alla slags vatten från tropiska oceaner med mer än sextio meters sikt till våra gulgröna kustvatten med ibland bara tre meter. Boken kom ut 1974 innan automatblixtar och TTL började användas.

Du filmar ju en hel del också, finns det några fördelar med film som överglänser stillbildsfotograferingen eller är det helt enkelt bara roligt att filma?

– Film och stillbild är ju mycket olika. Film kan vara så enormt överdrivet dramatiserat. Såg för några dagar sedan en amerikansk naturfilm av det slag som lyckligtvis sällan visas i SVT och blev illamående innan ett tryck på fjärrisen gjorde ”slut i rutan”. Ryckte ut sladden också för säkerhets skull…

Filmljudet har mycket stor betydelse. Mina senaste filmer är helt fria från musik, men det blir kanske ändring på det.

Nu är det 2010, vad händer då i ditt liv som fotograf? Har du fler tävlingar eller projekt som kommer att bli publika under året?

– Tävlingar, nej i varje fall inte som stillbildsfotograf. Slutade med det 1978 vill jag minnas. Det var i alla fall en av dykarklubben Krakens “splash down” tävlingar, som numera är ett SM i uv-foto. Vann första och tredje pris med motljusbilder på Barbro Johansson. Jag tog bilderna under fridykning för att slippa mellanlina. Reglerna i tävlingen förbjöd frikoppling av pardykaren/fotomodellen vid apparatdykning och jag ville inte ha något snöre i bild, så det fick bli fridykning…

Du förmedlar dina bilder bland annat genom oss på Azote, varför är det så viktigt att dina bilder når ut?

– Av ett skäl är det särskilt viktigt för jag kommer ihåg hur stor påverkan de första miljölarmen hade på mig. När jag läst Rachel Carsons bok ”Tyst vår” och ”domedagsprofeten” Georg Borgströms debattartiklar och annat om miljögifter och överbefolkningen, blev jag medveten om vart vi är på väg sedan länge. Oljekrisen 1973 borde ha fungerat som en väckarklocka, men bensinen blev inte dyrare än att mina bilkostnader för 1975 landade på två kronor per mil inklusive allt – även avskrivning! Den svenska kronan var visserligen stark på den tiden och inte någon ”skvalpvaluta”, men visst hade det varit bra om vi hade lagt om kursen redan då.

Med tanke på hur vi människor påverkar miljön idag, har det påverkat ditt fotograferande och dig som fotograf? Känns det mer angeläget idag att visa vad som pågår under ytan?

– Absolut! Av och till under min verksamhet har det känts hopplöst kört, men nu när vi är så nära en katastrofal ekologisk kollaps och de flesta makthavare och andra samhällstoppar fortfarande predikar ökande konsumtion som lösning, har jag bestämt mig för två nya projekt som bygger på mina unika bilder från vårt Västerhav och ”mina” klarvattenssjöar, eller snarare f.d. klarvattenssjöar.

Det är brunifieringen i sjöar och övergödningen i havet som jag vill göra något på. Har ett unikt material på Super-16 (HD) från tiden innan problemen blev för stora. Har, hittills utan framgång, sökt pengar för skanning av filmen.

Jag lämnar in förslagen i år, men när de kommer igång är en öppen fråga! Om det nu blir något.

Kort om din egenbyggda undervattenskamera – vad var det som fick dig att bygga en egen?

– Kan bli hur långt som helst, men kortversionen om mina två undervattenshus är att det inte fanns några tillräckligt bra höljen att köpa då. Jag saknar fortfarande min stora, ljusstarka sökarbild från Pentax LX kameran och avståndsinställningen med hjälp av Hedén-servo. En analog systemkamera tar bilden när jag trycker på knappen. De digitala efterföljarna har för lång ”eftersläpning”. En bra bild kommer ofta som en snigel och försvinner som en blixt! På min hemsida finns ett porträtt av en anemonfisk tagen med en kamera från sextiotalet. Jag kommer aldrig att få en bättre bild på någon av ”Nemos” blixtsnabba släktingar! Och det har inte med min ålder att göra. Gubben är fortfarande bra på att trycka i rätt ögonblick, men vad hjälper det om kameran ”sover”?

Kuriosa

– Jag har fotograferat Carl den XVI Gustav under hans första dykning i öppet vatten. Det var 1975 och borde vara preskriberat nu. En av bilderna blev så dålig att den nästan är majestätsbrott. Hade jag haft inflytande på rättigheterna skulle bilden förstöras, men å andra sidan var det, åtminstone i en av aftontidningarna, en annan fotograf som fick bylinen…

__________________________________________________________________________________________________________

Namn: Tony Holm
Ålder: Nära 67
Bor: Göteborg
Antal år som fotograf: Det blir 36 år om jag räknar mig som professionell fotograf efter min första handbok i uv-foto.
Utbildningar: Autodidakt, men det finns bättre sätt! (Tonys egen anmärkning)
Bästa fotospot: Thailands västkust och tills för några år sedan ”mina” insjöar i Halland, som numera är brunifierade och sorgliga att se.
Uppdragsgivare: SVT, SFI, Film i Halland, Konstnärsnämnden, YLE, m.fl.
Hemsida: http://tony.holm.just.nu/