För ett par veckor sedan åkte Azotefotografen Charlotta Moraeus till Stora Fjäderägg utanför Umeå för att försöka fånga sveriges minsta sälart på bild. De är erkänt skygga, så man behöver sätta upp sitt gömsle i god tid innan gryningen. Och vänta.

Sälar har varit mitt jobb sedan jag gick ut gymnasiet, men vikaresälen har fram tills nu varit en art jag varken haft möjlighet att jobba med levande eller att studera i det vilda. Att fotografera vikare var något jag länge gått och funderat på. Tack vare stipendiet jag fick av Azote i somras kunde mina planer bli verkliga och en fotoresa genomföras till Norra Kvarken. Det var otroligt roligt att fota och ha flera dagar att titta på sälarna men det var också nervöst innan jag och vikarna var på samma plats. Jag har haft stor nytta av mina tidigare erfarenheter av säl och jag fick många bra tips vid planeringen av resan. Jag är otroligt tacksam för stipendiet som förutom bilderna gav mig denna fantastiska naturupplevelse.

En vikare spanar ut över havet. Vikaren är Sveriges minsta sälart och lätt att känna igen på det ringformade pälsmönstret. Den förekommer cirkumpolärt i Norra Ishavet. I Östersjön finns vikarbestånd i Bottenviken där antalet vikare ökar samt i Finska viken och Rigabukten där beståndet minskar. Jakt och miljögifter har haft en stor påverkan på vikarepopulationen i Östersjön sedan början av förra seklet.

Om fotografen

Charlotta är biolog och arbetar på Naturhistoriska riksmuseet i en grupp som undersöker hälsotillståndet hos sälar. Hon har fotodokumenterat djur och natur sedan 1997 och fotograferar gärna på platser i marina eller limniska miljöer.

Se Charlottas bilder av vikare på Azote